Nära betyder inte närhet

 

Vi pratar så mycket om närhetens betydelse i våra barns utveckling, men närhet är otroligt viktigt också bland oss vuxna. Äntligen är den färdig. En artikel som gav mig mer förståelse för min partner och för mig själv.

Artikeln är baserad på en intervju av Anna Maruszeczko med psykoterapeuten Jacek Maslowski i ett polska magasinet Uroda Zycia 09/15

Översättning & kommentarer Olga Rokicinska (blå kursiv)

Att hitta närhet

”Att släppa någon verkligen nära är väldigt svårt, man måste visa sitt sanna jag, visa sina svagheter och olikheter. Det väcker rädsla för avvisning. Därför väljer vi att spela en roll, att bygga fasader, murar som skyddar oss från att bli sårade.” Jacek Maslowski[i]

Närheten kommer, då vi är i ett förhållande med en person och vi inte måste låtsas, att vi är någon annan. Närhet är då alla ”måste”, ”borde inte” försvinner, då vi inte måste gömma oss själv, vårt sanna jag, då vi slutar vara rädda och slutar ha hämningar. Då kommer närheten. Vart ska vi leta efter den först?

I oss själva.

Vi försöker hårt, varje dag att låtsas för oss själva att vi är någon annan, för att inte erkänna att vi har begränsningar, tvivel och känslor. Omgivningen ger oss ett starkt budskap, eller åtminstone tolkar vi det så, för behov av förändring och anpassning. Det gör att vi inte är nöjda med oss själv. OSHO[ii]: ” Vi är främlingar även för oss själva, för vi vet inte vem vi egentligen är”.  Vi sätter oss själva i den tävlingen, vi har ingen möjlighet att veta vem vi verkligen är, hur vi är skapade inuti, vilka behov vi har och hur VI ser världen, inte andra.

Närhet innebär att avslöja något hemligt, samt viktigt och det är kopplat till en särskild känslighet, till och med överkänslighet, säger Ziyad Marar[iii]. Alla säger att de längtar efter närhet men ingen vill vara den förste som avslöjar sig. Vi är väldigt rädda att göra det. Rädslan är fruktansvärd. Närhet är kärlekens krav, det är som en grind, genom vilken kärleken har möjlighet att komma in och fylla tomheten. Vi önskar det verkligen, men vi skulle vilja att någon annan gör det först och erbjuder dess närhet till oss. Då kan vi syna det, testa, prova på, precis som nya kläder med öppet köp. Om vi känner oss trygga, om ”kläderna” passar, då kan vi eventuellt ta ett beslut, om vi ger en del av oss, om vi sänker fasaden lite och visar oss själva. Det finns människor med hjärtan fyllda av kärlek och deras person har kraften att initiera närhet till en annan människa. De flesta av oss kämpar tyvärr mot rädslan inför att bli sårade, avvisade och dömda. Den rädslan är kopplad till okunnighet av självacceptans, med lågt självförtroende.

Ett sår läker snabbare om man luftar det och inte täcker det. Om man täcker det så kan det bli infekterat. Vi tror att om vi visar mindre, då är det bättre och säkrare. Vi känner att något är fel, att något ”luktar illa” och detta följer efter oss, vart vi än går. Vi försöker byta omgivning men ”lukten” finns kvar. Till slut märker vi att det finns ett djupt sår. För att kunna läka det, måste vi lägga uppmärksamheten på det och förstå sårets natur och var källan finns. Tyvärr skulle de flesta av oss klistra på en tjocka plaster, ta Alvedon mot smärtan, ta på en långärmad tröja för att gömma det och spruta extra mycket parfymer för att dölja lukten. Vi försöker inte att ta reda på anledningen till problemet. Vi väljer snabba åtgärder och döljer det bara. Att fixa ett öppet sår, tar tid och kan vara kämpigt.

Rädsla inför närhet, kommer från rädsla av att bli avvisad. Den rädslan har sina grunder någonstans. Kanske har något hänt innan, när vi visade våra svaga sidor. Vi blev kanske kritiserade, eller utskrattade. Det kunde vara personer som tog hand om oss (föräldrar, lärare, familj) eller kompisar. En eller flera sådana uppleverser/erfarenheter kan övertyga oss att exponering av något som är annorlunda och svårt är kopplat med avvisning. För att kunna bryta det mönstret, behöver vi en annan människa. Så att vi kan visa våra svaga sidor, vår olikhet men också att visa vårt riktiga jag, våra sämre sidor och bli accepterad. Närhet ger en väldigt intensiv och djup känsla av acceptans och tillhörighet.

OSHO[iv] säger att närhet är kärlekens inbjudan. Hur kan vi vara i ett förhållande och inte förlora oss själva? Vi missförstår det helt och hållet. Vi går in i ett förhållande, böjer oss, anpassar, förlorar oss själva och vårt ego. Eller så är vi rädda att förlora oss själva och flyr från förhållanden. Men närhet och kärlek handlar inte om att förneka oss själva. Men hur kan vi vara oss själva och samtidigt anpassa oss och böja vårt ego i ett förhållande? Om du är i kontakt med dig själv och bjuder in till ett förhållande med en person som är medveten om sig själv, så skapar ni en plats där ni möter varandra och inte spelar ett spel.

Verklighetens show

”Verklighetens show” – vi lever i en teater, oftast med drama i ämnet. Eric Berne[v], som är skaparen av transaktionsanalysen, som han beskriver i sin bok ”Vad spelar människor”, säger att en av formerna för att möta sina behov i relationer med andra människor är psykologiska och manipulativa spel. De flesta människor spenderar på detta sätt en stor del av sina liv. Att erkänna att vi spelar, är redan ett stort framsteg för att få tillbaka makten över oss själva. Det som vi kan åstadkomma via psykologiska spel, kan vi också åstadkomma på andra sätt.

Jag brukade säga innan jag gick genom dörren till jobbet ”På med masken”. Det spelade ingen roll hur jag mådde, det skulle inte visas, man skulle vara DEN personen på jobbet. Sociala media är ett fantastiskt verktyg i spelet. Här kan vi vara vem vi vill och allting kan se perfekt ut.

Det är väldig svårt att lämna spelet och byta rollen. Vi har våra favorit spel i livet, de som vi injicerar eller de som vi deltar i. Oftast bygger vi förhållanden baserade på kompletterande roller i spelet. Därför upprepas liknande situationer och erfarenheter i våra liv. Vi förstår inte att vår metod, som är vår favorit spel, skapades i tiden och under de omständigheterna som inte existerar i nu-tiden. Vi bjuder in nya människor till vårt spel och upplever samma sak om och om igen.

Det perfekta paret myt

Vi lever i myten om den romantiska kärleken, som beskriver det perfekta paret. De som gör allting tillsammans, delar på allt, bråkar aldrig och äter från varandras händer. Detta är bara en bild av den harmoniska fasen i förhållanden. Verkligheten är helt annorlunda. Vi träffar en annan människa också för att han/hon ska visa oss också de av våra sidor, som vi själva inte tycker om. Konflikter utvecklar oss, de stärker närheten bättre än att låtsas att vara någon annan.

När vi ser en irriterande sak i den andra människan, som inte tilltalar oss eller vårt spel, kommer ilska och andra svåra, negativa känslor. Då vill vi trycka ner och förstöra den delen, så att det inte irriterar oss längre. Oftast är detta ett bra tillfälle, att ta en titt på sig själv.

Klassiskt exempel

Vem som är kvinna eller man spelar absolut ingen roll.

Mannen och frun kommer hem efter jobbet. Han sätter sig på soffan med tidingen/ipaden. Hon sätter på tvätt, plockar undan i köket etc. Han: ”Kom och sätt dig ner med mig. Kanske du vill läsa något?”. Hon: ”Och vem ska göra allt detta?”. Mannen visar kvinnan en sorts disposition, till vilken hon inte har tillgång. Lugnet, att göra inget, att släppa kontrollen är till viss del kvinnans dröm, men hon förbjuder sig själv detta. Hon agerar under inflytande av ett inre tvång. Om hon då ser en person som framför hennes ögon, gör det vad hon inte ”får”, skapar det emotionella reaktioner hos henne. Hon skulle helst engagera honom, så att han skulle fungera på hennes sätt, då kan de tävla om vem som kommer att städa fortast. Det skapar konflikter och i de allra värsta fall, kan detta konflikter till slut leda till separationen – känslomässigt och/eller fysiskt. Lösningen är att ta reda på varför hon inte tillåter sig själv en plats på soffan. För att saker inte kommer att vara gjorda? Men det spelar ingen roll om de kommer vara gjorda eller inte. Det som spelar roll för henne, är att de ska vara gjorda direkt, på studs. För att en person inte tillåter sig själv att vila, då får inte den andra personen heller göra det. Varför tillåter man inte sig själv att vila? Det måste finnas en anledning, kanske till och med i det förflutna, kanske hemifrån från barndomen eller från förra förhållandet. Det är viktigt att kommunicera med varandra ”Kom och sätt dig med mig, vi gör det tillsammans senare”. Vissa beteenden sker ofta automatiskt, för att så har vi gjort innan, så blev vi upplärda och att bryta mönster är svårt, kräver tid och ofta visst mod. Oftast har vi ingen aning att vi fungerar enligt ett visst mönster. I förhållanden med problem, utför visa hem-aktiviteter för att separera sig och inte behöva prata eller spendera tid med den andra personen.

Man letar nästan omedvetet efter ett tillfälle till såna konfrontationer. Grunden, irritationen finns redan där och behöver bli matad. Vi försöker bevisa att vårt sätt är rätt, är korrekt och det enda möjliga sättet att fungera. Vi försöker tvinga den andra personen att anpassa sig och egentligen fungera som man ”borde”.

Många förhållanden lever i ständigt konflikt över ”små” saker. Jag retade mig på min sambo dagligen för att han varje dag tog av strumporna och lämnade dem på golvet framför soffan. Jag kunde bli vansinnig. En dag har jag accepterat det. En tung sten föll från mina axlar. Acceptans måste komma inifrån. Men vi har väldigt svårt för att släppa taget. Man måste också välja sina ”strider”, om det skulle vara något otroligt viktigt för mig, något som jag aldrig skulle kunna kompromissa, då skulle jag behöva prata med honom. Tydlig kommunikation är en nyckel. Tydlig kommunikation försvann tyvärr någonstans på vägen. Vi använder vårt kroppsspråk inte lika mycket längre, vilket gör att det är svårare och svårare att läsa av människor. Kvinnan från exemplet ovan gick säkert runt och tänkte ”vilken ”¤@@¤#%##/&, ser han inte att han borde hjälpa mig, att jag behöver hjälp”. Istället för att säga det, prata om det ”jag mår inte bra när allting ligger och väntar och jag kan inte slappna av, tror du att du kan hjälpa mig”.

Steve Biddulph[vi] säger att det mest fruktbara förhållande är ett Italienskt förhållande med gnistor, som tänder eld – kärlekens eld (gnistor, inte våld!). Men vi har framför våra ögon den myten av den ”perfekta” paret: ”folk säger att vi är det perfekta paret, vi bråkar aldrig och är överens om allt”. Det är tyvärr en närhet byggd på bara utsida. Efter 20 år av problem undan gömda under mattan, slutar det i domstolen med en lång och svår skilsmässa. Då säger folk till varandra smärtsamma men viktiga grejer för första gången.

Kontrolfreaks vs konflikter

I tider av konsumtion och nya medier ersätter vi kärlek med prylar.

Vi är såna kontrollfreaks. Helst skulle allting/alla ha en av och på knappen. Då skulle vi vara lyckliga….

Inte så konstigt att vi istället för att hamna i ett till ”jobbigt” förhållande, omger vi oss med materiella saker. Vi har full kontroll över dem. Det finns på och av knapp. Prylar är trygga. De kommer inte att göra oss besvikna. Om de går sönder så byter vi dem till nya. De gör vad vi vill och de kommer inte att lämna oss för någon annan. Och den kvinnan/mannen? Även om man har tendens att ”äga” sin partner, förändra eller anpassa hen till sig själv, eller om man tror man kan göra det, så prylar är säkrare. Man har av och på knappen. Många av oss kan inte hantera menings skiljaktigheter och konflikter. Att ha en relation med en annan person, är fylld av olikheter och konflikter.

Varför ska man döma sig själv till det?

Det utvecklar oss, det bygger oss och förstärker oss. Vi förknippar konflikter med aggression. Konflikt är en skillnad. När vi kommer att förstå detta eller åtminstone acceptera det, kommer vi att få ett helt annat perspektiv till konflikter och situationer i förhållanden. Plötsligt kommer det att bygga närhet och förtroende till varandra.

Marshall Hodge[vii] i sin bok ”Rädsla inför kärleken” skriver om rädslan inför den mentala smärtan. ”Jag kommer inte tillåta att bli sårad igen.”. Kärlek utan smärta existerar inte. Ju närmare du är till en person, desto större chans att bli sårad. Men det kan hjälpa oss att utvecklas, det kan ta oss ut från trygghets zone. En enkel, rak väg till ett lyckat liv är en fantasi. Det går inte att leva livet enligt en fast plan. För eller senare kommer något oplanerat och oväntat att hända. Alla kommer att åldras till slut. Vi kanske kan planera att bli den självständiga friska tanten/gubben, men kanske i verkligheten kommer vi att behöva en persons värme för att kunna överleva. Man vet aldrig.

Balans

Situationen när en villar och den andra jobbar är inte fel i ett förhållande. Felet kommer då det blir en fast struktur – hon åker alltid på semester och han jobbar. Då undviker man närhet. Det måste finnas balans och tid tillsammans. Om livet skapar hinder då kan man försöka dela på sommaren: lite tid till mig, lite tid till oss. En asfalterad väg med linjer är en bra metafor. Mannen och kvinnan har sina egna sidor, som de trivs med. Deras sidor är fördelade med en kontinuerlig linje, men sidorna tillhör samtidigt samma väg. Det finns också mycket gemensamt område som är fördelat med en prickad linje. En fantastiskt enkel metafor för närhet i förhållanden. Många tror att ett närhetsbevis är att paret alltid visar sig överallt tillsammans. De marginalerna är väldigt viktiga, så att man får sin egen tid, att vara sig själv, att bara vara med sig själv och att lära sig något om sig själv, från sig själv, samt för att träffa andra, inte bara sin partner. All erfarenhet från omgivningen utanför kan man sedan utnyttja och använda i förhållanden. Det kan hjälpa förhållanden att utvecklas. Vi behöver andra personer för att inte lägga allt på sin partner. Det är inte möjligt att kunna prata om allt man vill med samma person (prata, inte berätta för). En av de enkla anledningarna är att fru/man kanske inte tycker om precis det ämnet, eller inte har någon kunskap i det ämnet. Uppskatta istället hur många saker ni har gemensamt, även om det är bara några och uppskatta det som skiljer er åt.

Så mycket man kan lära sig från varandra! Uppskatta det och njut av sällskapet. Vi är alla olika, varenda en, det måste vi acceptera. Kvinnor skiljer sig från män inte på bara ett biologiskt sätt. Vi är olika. Vi kvinnor vill ofta prata om allt. Å andra sidan har män oftast inget sådant behov. Vi behöver våra BFFs för att prata om allt och inget.

Jag kommer ihåg när mina egna ögon öppnades och jag fick mycket mer förståelse för min sambo. Gordana Biernat[viii] hjälpte mig lite med det ” Föreställ dig en man som öppnar kylskåpet och letar efter smöret. Efter en liten stund kallar han på sin fru ”Var finns smöret?”, kvinnan svarar från andra rummet ”Det står på andra hyllan, bredvid osten”, mannen ”Nej, det finns inte här”, kvinnan ställer sig upp från soffan, kommer fram till kylskåpet, utan att titta, sträcker in handen och tar smöret, och ger det till sin man”. Detta beteende är grundat av naturen, sedan tusentals år tillbaka. Män var tvungna att ha tunnelseende för att gå och jaga och föda familjen, kvinnor var kvar i byn/lägret och var tvungna att ha koll på alla barn och allting runt omkring.” Vi är olika? Vem är du? Och vem är din partner? Låt honom/henne vara sig själv.

Jag hade också den bilden av det perfekta paret och kunde hålla min sambos hand 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Jag var ledsen när han inte ville det. Så mycket ”kärlek” kan nästan kväva en person. Särskilt om den personen inte har så stora närhets behov, som hens partner. Varifrån kommer bilden av det perfekta paret?! Ta hand av varandra, acceptera och respektera, ge plats och skapa miljö för att vara själva och prata med varandra.

Släpp fri

Det finns många män/kvinnor, som försöker begränsa sin partners värld till bara deras egen. Tider går och då upptäcker de att de är väldigt lång från varandra, även om de lever under samma tak.  Sånt beteende i ett förhållande, är ett försök att forma någon till en styv roll, med emotionell utpressning och tvång. Partner godkänner det ibland, men erbjuder i förhållandet bara en del av sig själv. Den delen som hamnar utanför behöver också vara omhändertagen. Den delen ligger kanske och vilar just nu, men någon gång kommer den att vakna och påminna sig om sig själv. Någon eller något dyker upp och väcker den delen, det kan leda att den personen lämnar förhållandet ofta väldigt hastigt och kraftfull.
Man/kvinna märker heller inte att partnern tyckte om grejerna för att han/hon tvingade henne/honom till att göra det. Det är väldigt skrämmande att ta reda på det. Eller det bara plötsligt märks att partner ”är inte” den person som de trodde. Man försöker i sista stunden ”behålla” partnern, tvinga honom/henne att stanna och vi är väldigt kreativa på sättet vi försöker göra det. Men i förhållanden, när vi pratar om närhet, handlar det inte om att stoppa eller begränsa någon och att ha kontrollen. Det handlar om att inte stoppa men driva, släppa fri, ge vingar. Det handlar om acceptans. Vi ska bygga en plats tillsammans, där vi kan vara helt fria, där vi kan vara oss själva. En plats för oss själva och för partnern, en trygg plats. Då är vi i en ”riktigt” förhållande, som utvecklar, förnyar sig själv och aktualiseras varje dag. Det är en väldigt viktigt relation, vi måste inte fundera vad vi får eller inte. Vi kommer hem och vi kan äntligen kasta av sig alla förpackningar, masker, dräkter, som vi tar på när vi går ut i världen.

Eckhard Tolle[ix] i sin bok ”Lev livet fullt ut” berättar om den ultimata kärlekens den riktiga kärleken. Man ska släpp fri och ge vingar till varandra i förhalandet. Man ska släppa fri, även om din partner väljer att leva utan dig. Detta måste vara en av de svåraste saker att göra och det gör väldigt ont, men om du älskar henne/honom, att låta dem gå, för att göra dem glada, är det mest ultimata kärleksbeviset. Att ge vingar gäller också i våra förhållanden med våra barn.

Närhet vs sex

Sex baserat på närhet, är på en mycket högre nivå. Kroppen är integrerad med hjärtat. Sex som inte är begränsad till att spela olika roller från vuxna filmer och sex som inte är ett verktyg i att minska ens egna sexuella spänning. Sådant sex ger oss möjlighet att uppleva närhet på en djup fysisk nivå. Hänge sig och uppskatta nöjen som man delar med en annan människa, tar bort gränser. Det är en riktig känsla… Närhet.

För ett tag sedan hade jag ett nöje att vara på Helena Cewers[x] föreläsning baserat på hennes bok ”Lust att ha lust”. Hon stod på scenen omgiven av småbarns  föräldrar och gravida. Det är väldigt vanligt att sexlusten efter förlossningen minskar. Hon frågade alla ”Hur kommer lusten tillbaka? Från himlen?”. Man måste jobba med det och börja långsamt med små steg, med närhet och beröring. ”Sex är så mycket mer än penetrering”, sa hon. Krama, var nära, var lyhört och stressa inte.

Vara sig själv

Många är rädda att de kommer att ångra sig för att vara den första till att avslöja sitt sanna jag. Man kanske kämpar och har hopp men det kan förvandlas till skam och skuld. Så klart kan olika saker hända, men oftast ångrar man sig inte för att vara sig själv. Man startar något, men om det inte fungerar i det skedet, kanske det fungerar i nästa, eller så tar det slut. Man ångrar inget, även om det tog slut. Man var sig själv eller förhållandes grunder var giftiga och inget bra kunde komma från det.

Var dig själv och låt andra hantera det, vilket inte betyder att vara sig själv och skita i alla andra. Respekt, kommunikation, tydlighet och öppenhet i ett förhållande ”Jag har varit svartsjuk över att du har gått ut med han/hon utan att säga något till mig”.  Hon kan kanske svara ”Vet du vad, jag har varken ork och tid ta hand om det”, eller hon kanske kan hjälpa honom att hantera svartsjukan. Båda sidor vet vad den andra upplever och känner i den situationen och det hjälper dem att hantera det. Då finns det ingen anledning att spekulera och fantisera, gräva ner sig själv i en situation, vilket tidigare eller senare kommer att ledda till en tuff känslosamt konfrontation eller final.

”Jag är så, punkt slut” – hur kan det hjälpa den andra personen att hantera det? Ser hon/han inte den andra personen? Det kan så klart hända att svaret innehåller en tydlig gräns ”I detta fall vill jag inte förändras”. Då får man tydlig information och man vet vad man kan förvänta sig.

Förändring ligger hos dig. Kan du anpassa dig? Är det värt det? Är det en begränsning som du inte vill ha? Man kan inte tvångs förändra någon, men vad du gör i den situationen ligger hos dig. Det vi kan förändra är oss själva, men utan att tappa bort oss. Det måste också komma inifrån och börja med acceptans. Vi accepterar oss själva, accepterar den andra personen som hon/han är. Med acceptans kommer respekt. Vi låter henne/honom vara sig själv, att ta av masken hemma. Vi ger kärlek och erbjuder hela oss. Sån närhet som kommer från båda sidor är ovärderlig.

Närhetens exklusivitet

Närhet är en valuta, vilken inte borde bli påverkad av inflation. Om vi är för nära med för många människor (alla bekanta, grannar etc), då den närheten minskar i värdet. Man bygger närhet tillsammans och inte är allaredo för den. Närhet är en exklusiv relations typ. Den person som ska vara mottagare av denna gåva måste vara redo för utbyte.

 © Millame 2018

Referenser

[i] Jacek Maslowski coach, psykoterapeut

[ii] OSHO författare till boken ”Intimacy”

[iii] Ziyad Marar författare till ”Intimacy”

[iv] OSHO författare till boken ”Intimacy”

[v] Eric Berne ”Vad spelar människor”

[vi] Steve Bilddulph värld känd förälders coach

[vii] Marshall Hodge ”Rädsla inför kärleken”

[viii] Gordana Biernat författare, coach

[ix] Eckhart Tolle självhjälpsförfattare och föreläsare, författare till bla ”Lev livet fullt ut”

[x] Helena Cewers leg barnmorska, sexolog, föreläsare och författare ”Lust att ha lust”